RosaBadbomb

Hej. Nej jag har inte ett krossat hjärta men ärligt så har jag ont i det.
Fcik ont i tisdags kväll så på onsdag morgon gick jag och Sofie till vårdcentralen.
Efter att jag råka nämna för min lärare Linda att jag hade ont. Hon fick största panikångesten och sprang omkring och va alldeles till sig. Efter en stund drar hon tag i mig och Sofie och springer iväg mot personalrummet. Mitt i allt springande tvär stannar hon och tar tag i mig.
- Nej de här är inte bra! du ska inte springa, inte stressa.
Jag kan inte låta bli utan småskrattar lite åt henne för att hon har mer panik än va jag har. När vi kommit in i personalrummet ringer hon min mamma! NOOO
Hon säger att jag har ont i hjärtat och bla bla bla... Iaf så skickade hon iväg mig till vårdcentralen.
Där fick jag och Sofie först sitta i ett sjuk-rum i typ en halvtimme. Ingen aning om varför. En sköterska vid namn Daniella frågade sen mig en massa frågor. Helt meningslösa, men jag svarade.
Sen blev vi ivägskickade till en labb-människa. Hon tog ett blodprov i mitt finger sen släpade hon med oss in i ett ytterst litet rum. Där fick jag ligga på en säng med en massa grejer fastklistrade på bröstet och klämmer i benen och armarna.
Ja EKG med annat ord.
Hon satte igång maskinen och så kom det ut en lista med en massa röda streck på. Tillsammans med listan fick vi gå till en annan läkare som tröck på en massa ställen och lyssnade med stetoskop och en massa annat.
Och tillslut kom dom fram till att jag...ja... Grejen är den att hon som skulle berätta vad de va för fel inte riktigt kunde svenska. Så i en två minuters lång konversation uppfattade jag:
- Inget farligt, hjärtmuskel, brosk, börstben, revben, äta ipren.
Så det är inge fel på mig. Även om jag avlider pga av smärta ibland. :) jippii